Jobbet i butiken idag var inget annat än ett enda stort Kaos redan från starten. Nja, inte helt kanske. Allt började bra med en god kopp kaffe och ett väl flytande av varu-upp-plock. Hade hand om mejeriet idag och den som gjort beställningen till dagen hade gjort ett oklanderligt jobb. Lagom beställd mängd av alla sorter. När sista youghurten skulle skjutas in i hyllan, sattes dock ribban för resten av en stor del av dagen. Ett ljudligt "Klufs" från framsidan av mejerikylen vittnade om att något hänt. Mycket riktigt. En hel liter av Yoggi banan-blåbär, hade lämnat sina vänner på hyllan och begått ett synnerligen blaskigt självmord. Helt utan tecken eller förvarning beslöt den sig för att äntra youghurtarnas himmel, ställandes mej inför ett onödigt torkande av yuoghurtala inälvor över en yta av 1,3 kvadratmeter. Sedan gick det utför. Vi öppnade dörrarna vid 9 och nästan genast drabbades vi av datatrassel. Kassaapparaten spärrades och kunderna radades snabbt upp till en försvarlig kö som det efter mycket om och men tog ca 45 minuter att jobba bort. Vi kom aldrig ifatt efter detta. Mängder av konstiga frågor och lata kunder som inte kan leta efter varor själva utan ständigt störa oss, gjorde glassen på den nyss anlända fryspallen mjuk som en nyss ejakulerad och slaknad lördags-natts-penis, och de frysta ärtorna, som vanligtvis skramlade så befryntligt, hade mer antagit ljudet av blöta gelehallon i ett foliefodral. Inte undra på att det var skönt att sluta vid kl. 14. Äntligen var det slut på tråkigheterna för idag. Trodde jag ja. Väl kommen innanför hemdörren började tjatet från två, rätt nyligen vaknade ungdumlingar, om nödvändigheten av att fylla deras magar med mat för deras förtsatta överlevnad. Jag kände mej plötsligt som en överutnyttjad lövsångare som instinktivt tvingas till utfodran av ovälkomna gökungar.