Det är på sätt och vis tur att man inte behöver frottera sig med överklass och filmstjärnor på Hollywood's röda mattor. Man måste skatta sig lycklig över att man inte äger ett parfym-märke, ett modehus eller en hotellkedja. Man får dra en mild suck av lättnad över att man inte besitter färdigheter på scen och bioduk. Och att man inte badar i pengar kan bara ses som en försynens skickelse. Tänk vad mycket lidande man besparar sig tack vare avsaknaden av dessa förutsättningar. Hur många umbäranden har man inte lyckats undvika genom att inte tränga sig in på jetsetmarknaden. Tacka vet jag medelmåttans vägval, med sin mellanmjölk, sin mellanöl, sin mellanstora villa, sitt mellanstadie, sin mellanbil och sin "mellan-koli". Tänk på alla krav om odödlighet och evig ungdom man slipper när man färdas på medel-Svenssons raka och oftast hinderfria, mellanstadsgator. Det är annat det än dessa stjärnor och societeter som på något sätt verkar vara så tvångsinriktade på skönhet och odödlighet, att de inte drar sig för att både komplettera och avlägsna kroppsdelar i samma takt som vi dödliga byter lakan. Typ var tredje vecka.(Gäller inte ungkarlar, där bytesfrekvensen mera uppgår till var tredje månad. Eller när lakanen får självsprickor av intorkade kroppsvätskor) Det är konstigt att deras intellekt inte sträcker sig längre än deras konstgjorda näsor, med tanke på att den skönhet de eftersträvar, oftast bara attraherar dom själva plus en och annan spyfluga, som i bästa fall misstar dom för en god och lagom förmultnad fallfrukt, och i värsta fall ett fång nytrillad tapirspillning. Odödligheten de eftersträvar, tar sig oftast formen av det faktum att man mest kommer ihåg deras självåsamkade fulhet, mer än deras livsverk på vita dukar och scener. Tänk bara på Michael Jackson. Det är lättare att rabbla upp hans olika hudfärgsnyanser genom åren, än att komma på titlar på hans låtar. Och när man pratar om honom, är det nästan alltid näsan som avhandlas före den senaste "hiten". ( Nu var det ju ett tag sen det var någon "senaste hit", men näsan förnyar sig ju i alla fall. (Eller försämrar sig, beroende på vem man frågar). Tragiskt att den söte pojken som sjöng så vackert på 60- och 70-talen, mer och mer börjar anta skepnaden av en småkåt Gollum.

Kollade in aftonbladet för ett tag sen, och hittade en artikel om Donatella Versace. Hon har verkligen lyckats. Tänk att ha alla de pengar hon har, och det enda hon gör är att lägga tusentals dollar på operationer som får henne att likna Sammy Davies Junior efter ett kraftigt angrepp av könsbyte. Men hon luktar i alla fall gott. Nä det är nog bättre att låta naturen och gravitationen ha sin gång. Vem vet, det kanske kan ha positiva effekter på "gubbsnabeln", så den expanderar en bit till. Kanske ingen bra ide' förresten. Det är ju redan idag svårt att försörja både den och resten av kroppen med blod utan att känna yrsel. Ytterligare påslag i längd kanske medför domningar och förfrysning i perifiera lemmar. Jaha, nu drog det iväg från ämnet igen. Som vanligt. Nä, som sagt. Hade vår herre haft för avsikt att låta oss förbli, eller bara bli, vackra, hade vi fötts med silikonreserver i stället för bindeväv, och botox istället för lymfvätska.

Det närmaste jag själv kommit plastikoperation, är de gånger man undanröjt pormaskar på näsan medelst för ändamålet särskilt inköpta "plåster", eller den ENDA gång jag gav mej på att vaxa ryggen. (Avhandlat i tidigare blogg) En gång skar jag också bort ett misstänkt födelsemärke. Det visade sig senare vara resterna av ett insektsangrepp någon gång i en svunnen barndom. Efterlämnade dock ett trevligt ärr, som är lämpligt att visa upp på fester, och klä i olika dramatiska orsaker beroende på sällskapet. Alltifrån skottskada till svår sveda till följd av ett heroiskt släckande av skogsbränder. Finns det då något som berättigar dessa operativa ingrepp? Självklart. Missbildningar och brännskador som exempel. Och föralldel även transplantation av fallna frisyrer. Det finns faktiskt folk som mår psykiskt dåligt av att tidigare varit prydd med en ansenlig mängd behåring, för att vakna upp en morgon och förundrat fråga sig vad som fått ens kudde att anlägga skepparkrans. Detta har aldrig varit ett problem för undertecknad, men var det något ingrepp jag skulle kunde tänka mej vore det nog det. Inte på grund av fåfänga, utan för att se hur det skulle se ut idag. Man kan ju låna lite från röven. Skulle kanske medföra intelligensförhöjande bieffekter. Hur det nu än är med den saken finns det fog för denna medicinska sfär. Och kanske är bra, med tanke på hur jävla dyr forskningen är på området, att det finns självcentrerade, narcissistiska rikefolk som kan agera ovetande försökskaniner till fromma för människor med verkliga problem. Så låt oss stående utbringa ett trefaldigt fettsugsläte för deras offervilja. "SLURP SLURP SLURP"  Baj baj.