Så var den då här. Våren. Själva ordet rullar i munnen som en blöt kyss. Detta är årstiden då man vaknar på morgonen och för en sekund är övertygad att man är tjugofem år och singel. Det är hormonernas årstid. Den tidiga solen sätter fart på hypofysen, som sakta men säkert går igång med sin produktion av stimulantia, vilka gör alla naturens varelser redo för fortplantning. Hundar kopulerar vilt i alla gathörn och parker. Katter kväder sina Idol-inspirerade serenader i falska kåt-harmonier och myrorna har familjepicnic med sina nykläckta ungar. Detta är årstiden som gör att ens täcke varje morgon intar likheten av ett cirkustält även utan kissnödighet. Ett tält med endast en enda attraktion: Den skalliga clownen med sin blå mössa och sin skinnkrage, i sällskap två skrynkliga stackare i publiken, som tillråga på allt inte ens förmår applådera.(De säger att det gör så ont då) Tråkig föreställning minst sagt, men desto trevligare är det när man väl kommer upp ur sänghalmen och får insupa den friska vårluften(gäller inte allergiker) och känna solen smeka sin vintertrötta lekamen. Man går i ett ständigt rus av syreöverskott och halvstånd hela dagarna, ständigt undertryckande begäret att smygsnegla på alla vårvackra flickor som likt fjärilar, sprungit ur sina vinterpuppor. Tjocka dunjackor och termobyxor byts ut mot en fräsch kollektion av snöblekta hudar(Jag menar inte att de klär sig i hudar, dummer. Bara visar mera av den de har på sig, naturligt). Sitt nu inte där och tänk; "Snuskis där", eller; "E du helt sexfixerad din gamla befjällade urtids-spillra?"  Säger bara en sak. Jag är oskyldig som ett di-lamm, sultande på sin moders spene. Jag är ett offer för ett sinistert samspel och intriger från två mäktiga makter, alltför mäktiga för en mjäkig människa att mäkta med. En sammansvärjning så komplex i sin natur, att det är omöjligt stå emot dess urkraft. Nämligen komplotten mellan pungen och talgkottkörteln. Tillsammans sitter de där i var sin kroppsdel och skickar kemiska granater i mej som gör att sinnena dubblar sina färdigheter. Ögonen uppfattar minsta rörelse, näsan, minsta gnutta av friflygande feromoner och minsta kjol inom räckvidden för ögats kapacitet, noteras. Det är nu det är som farligast att köra bil. Ögonen är ju tyvärr fixerade i sina hålor, och har bara så mycket vridförmåga till sitt förfogande. Resten av uppgiften måste läggas på den del, på vilken huvudet är fastsatt. Det vill säga; nacken. Den rör sig oupphörligt från sida till sida där man kör genom staden, ihärdigt insamlande alla intryck från vackra, promenerande femininer. Andra trafikanter skulle darra om de visste vilken trafikfara man utgör. Men när man tänker efter vimlar ju stan av potentiella kollisioner, eftersom de flesta bilar farmförs av vårrusiga män, fullpumpade av berusande retämnen. Män, som inte gör annat än sitter där med vilt roterande "radar-nackar", allt på grund av två konspirerande körtlar i våra kroppar. "Förlåt dem- ty de veta icke vad de göra". Så kommer kvällen. Dags att sova. Nja,- sådär va...? Det är nu det är dags att skörda det man sått under dagen. En mycket otrevlig släng av nackspärr infinner sig. Sin vana trogen, fortsätter huvudet sin rotation över kuddarna bara för att lindra den stelhet som annars snabbt skulle infinna sig.

Nästa morgon är kuddarna borta, lakanet har lindat sig som en blasfemisk turban runt huvudet vilket omöjliggjort skallrullning, men istället givit fritt spelrum för resten av kroppen att fortsätta snurra i kompensationssyfte, vilket i sin tur medfört att täcket snott sig runt bröst, bål och ben, som i sin tur, slutligen, medfört att man vaknar som ett förvuxet, Indiskt lindebarn, förgäves undrande vad som åstadkommit denna förlamning. Som vanligt- Skyll på skörtlarna.

Fylld av skuld över sina ofrivilliga och oförskyllda uppföranden i trafik och offentlighet tar man sin tillflykt till de våruppförda uteserveringarna, i ett försök att späda ut hormonerna med rusframkallande drycker. Syftet är naturligtvis att dämpa de drifter, våren medfört och samtidigt ta bort lite av den ångest som stegvis tilltagit varje gång man blivit påkommen av en vacker tös med att glo på henne som en brunstig kalkon. Ni vet- sådär när man försöker få det att se ut som om man tittar rakt fram, men egentligen har fixerat offret med ena ögat stint stirrande i ögonvrån. Som en hönsfågel, med ögonen på sidorna.

 Uteserveringen är dock inte lösningen på problemet. Snarare tvärtom. Alkohol är nära förknippat med den berömda ödlehjärnan, och alla vet ju att när den stora hjärnan, där förnuftet sitter(eller borde sitta- i en del fall), blir bedövat, tar ödlan övertaget och man befinner sig återigen i en situation där lust och fägring åter står. :-) Dessutom i en okontrollerad form, eftersom de normala spärrarna har satts ur spel. Faan vad det är svårt att vara man. Faan vad det är svårt om våren. Tänk på det, "ni sköna nymfer", när ni ikläder er vårens tajta dresser och toppar. Tänk på vilket elände ni utsätter oss för. Vilka våndor ni får oss att utstå och vilka patetiska handlingar ni får oss att utföra i våra försök att tillgodose våra behov av visuella tillfredsställelser. Tänk på vilka fruktlösa fantasier ni tvingar fram hos oss, som aldrig blir annat än just kvalfyllda befruktningsfantasier. Vad är då lösningen? Ganska enkel egentligen. GÅ NAKNA.....!!  Vadå???, undrar ni säkert. Jovisst. Det kommer naturligtvis inte att bidraga till säkrare trafik. Tvärtom. Radarnackarna kommer inte att bli färre. Tvärtom. Stirrandet kommer inte att bli mindre utbrett. Tvärtom. Men man slipper ju i alla fall FANTISERA. Fritt, och ohejdat flöde av hormonerna till följd av fria synintryck, måste ju till slut göra att man utvecklar en viss vana, och i och med det en viss mättnad, som i rimlighetens namn borde innebära en viss lättnad av våra umbäranden. Detta borde ju i sin tur medföra säkrare trafik, mindre stirrande och mindre nackskador till gagn för ett mer meningsfullt umgänge med er kvinnor på en mer kulturell och intellektuell nivå. Tänk att slippa alla kåtstrukna baggar för en stund. Är inte detta värt ett försök så säg? Vad säger ni tjejer? Ska vi säga då??????                          Ha de bra.     Ses på stan...  ("Flås")