Kenth 的个人资料Kenth Krokodil´s vardag.照片日志列表更多  |  工具 帮助 |
|
11月14日 Italien- Gärna igen. Snart. Del 1Sov ganska bra faktiskt. Natten till dagen för resan. Ingen resfeber alls. Förmodligen för att det hela fortfarande verkade för overkligt. Morgonen kom, men ännu ingen feber. Allt var packat så paniken höll sig borta även om det. Den enda oron som gnagde, var hur min mage skulle klara de långa uppehållen mellan de, för naturliga avgångar, placerade inrättningarna. Tankarna malde, samtidigt som jag knaprade Immodium för glatta livet. Denna livräddare för bråkiga bukar. I och för sig har maggen skött sig ganska bra de senaste månaderna, men väl medveten om "självuppfyllande profetior" och dess makt, valde jag, och svalde jag, att förekomma genom att isolera magen med detta medicum.
Lellas föräldrar skulle snart komma och hämta oss. För dagen inhyrda att agera chaufförer till Arlanda, för det facila priset av... ingenting. Underbara människor. Vi fördrev väntan med att dricka kaffe. Dvs,,, Lella, med sin järnmage, drack kaffe. Hon var redan inne på tredje koppen, medan jag, min mes, höll mej till grönt te' med lenande honung i. Man e ju lite klen. Så klen så om det skulle gå att beställa manet-file', skulle jag försäkra mej om att den var benfri. Nu kom stabbarna i den tredje trappan. Mamman först med ett leende, och pappan i släptåg. Inte fullt så leende, men med ett charmigt flåsande av utmattning som ekade behagligt i trapphuset.
Efter några minuters andhämtning, greppade vi vår packning och så bar det iväg.
E-18 tog emot oss med öppna 2-1-system och Västerås blev mer och mer avlägset. En och en halv timmes färd till flygplatsen. Fyra timmar till "liftoff". Mamman och Lella hade placerat sig i baksätet, och pappan och jag där fram, där han underhöll mej med sina favoritämnen. Fiske, och olika tekniker i hur man kan skita på bästa sätt. Inom- och -utomhus. Med min humor så gick den resan fort.
Väl framme på Arlanda var det dags för fika innan det var dags för incheckning, och efter incheckning var det dags för en fika i tax-free innan planet gick. Så. Dags att gå ombord.
Vi fick platserna 17 a och c, vilket egentlgen var a och b, men som genom konstig malör blivit felmärkt på sätena. Gissa om det skapade förvirring bland de 90% av resenärena som var av det seniora slaget. Vi blev en halvtimme försenade. Till slut satt vi där. På våra galonsäten. Mysigt. Tur att det inte skulle ta mer än 2 och 1/2 timme ner, annars hade nog risken ökat för utvecklingen av diverse svampföreningar i ljumsktrakten.
Planets motorer varvade upp. Skakade till lätt när bromsarna släpptes, och så satt vi fart utav bara helvetet. Vips var vi i luften och strax började öronen övertryckas och framtvingade en serie av gäspningar för att återställa sig. Pling-plong. Nu fick vi koppla bort bältet, och genast blev vi varse den utbredda tillvaron av inkontinens hos de otaliga, äldre medpassagerarna. Kön till toaletterna var markant och jag tackade vetenskapen för immodiumets tillkommande. Inte en tillstymmelse till bajsnöd. Planets säten var uppdelade med en gång i mitten och två rader säten. På vår sida om gången var det stolar för två, och på andra sidan var det tre.
När man spanade ut över sätenas överdel förstod man hur mycket pensionärer som verkligen var med på planet. Ett hav av hår tornade upp sig, och frisyrerna som guppade i raderna var omisskännliga. Samtliga verkade vara utförda av en hund-frisör. Där fanns blåa hundar, röda hundar och oranga hundar. Man kunde se de olika raserna framför sig. Massor med permanentade pudlar. Rakpermade Afganhundar, strävhåriga taxar. En tjock dam påminde en hel del om en Chow-chow. Samlingen toppades av en hel hög med nakenhundar, representerade mest av den manliga sidan, och om man ansträngde sig kunde man även urskilja en och annan grävling i sällskapet. En flora av olikheter. Det som dock alla hade gemensamt var att samtliga, tydligen var blandade med kinesisk skrynkelhund, och samtliga lät som en bjäbbande kennel.
Snett framför oss i ytterstolen, satt en äldre herre, strävandes mot de 80, flankerad på högersidan av två damer i samma division. Dessa var enträgna toalettbesökare och hann med ett par tre gånger var på resan. Inget konstigt med det kanske, om det inte vore för det faktum att herren som satt ytterst hela tiden fick resa sig för att släppa förbi dom. Inget konstigt i det kanske, om det inte vore för det att han stank gammal gubb-urin varje gång han reste sig och per automatik vände den stinkande sidan rakt mot oss. Jag nämnde att sätena var av galon va? Kan ni föreställa er vad en galonstol har för inverkan på en redan nerpissad byxa, när det gäller förstärkning av luktintrycken? Varje gång fick både Lella och jag trycka oss mot rutan för att låtsas se nåt där nere i molnen som verkade intressant. Min näsa flydde till trakterna av Lellas hals där en parfymdoft kunde mildra det värsta, men undrar var hon fann sin frälsning, som bara hade ett fönster att lukta på. Efter ett tag kom i alla fall kaffet, och lyste hon upp en smula då aromen av den bruna bönan fyllde kabinen.
Saker som man i övrigt kan sysselsätta sig med under dessa turer, är inte många. Högt på listan är korsord, tätt följd av pocketböcker, pro-tidningen och Allers o.dyl. En mer ovanlig form, som jag uppfunnit är snor-dart. Man formar små bollar av saker man hittar i näsan, och skjuter iväg dess över stolsryggarna för att se om de fastnar i något hårsvall längre fram i raden. Sen ska man se om man kan träffa samma flera gånger..... Jag sa bara att jag upffunnit detta, inte att jag gjorde verklighet av det. Hm.. vad tror ni om mej??
Man kan även titta ut över molnen om man vill, och begrundas över att dom alltid verkar vara på den sida av planet man själv sitter, medans det på andra sidan alltid är molnfritt och fri sikt till marken. Faan.
Sen kan man leta fel på planet. Trots att 9/11 snurrade runt lite i huvudet, kunde jag inte upptäcka nån på planet som kunde falla in under kategorin "potentiell terrorist", men däremot sneglade jag ut mot vingen och såg en misstänkt buckla längst ut som oroade mej lite. I samma stund började ett högt pysljud att låta. Shit, nu jävlar e de kört, tänkte hjärnan som nu satt i haveri-tankar. Tack och lov visade det sig vara en nyfiken "pansjo" som hittat reglaget till sin ventilationsfläkt, och nu var i färd med att utforska dess olika faser av intensitet. Idiot
Landningen närmade sig och i högtalarna basunerades ut på Engelska att man nu skulle sätta sig och dra på bältet. Även pling-plonget hördes igen, och en lampa med två bälteshalvor som fördes mot varandra, lystes upp. På pensionärsspråket betyder tydligen detta nåt helt annat, för nu blev det en väldig aktivitet bland sätena. Uppenbarligen betydde det i deras öron, att "nu är sista chansen att gå på toaletten innan vi landar", för en jäkla hög av permanentade hundfrillor lyfte från sina säten och hastade bort i gången så fort titanhöfterna bar dom. Personalen försökte förgäves, på Engelska, förklara att det var dags att landa, men dom verkade ta det som uppmuntrande tillrop att fortsätta. Till slut satt i alla fall samtliga åter på sina platser, och vi kunde gå in för landning på Marco Polo- flygplatsen i Veneto.
När vi stannat mitt på landningsbanan, kom två stora bussar för att forsla oss till terminalen och våra väskor. Nu kom nästa kalldusch. Bussen var bred som en blåval, men bara utrustad med ett fåtal sittplatser för de mest behövande. Resten skulle vara tvugna att stå. Inget fel i det kanske, om det inte var för det faktum att det var ganska varmt i Italien. Inget fel i det kanske, om det inte vore för det faktum att alla tagit av sig sina jackor. Inget fel i det kanske, om det inte för att alla som stog upp, nu fick hålla sig i stänger och snoddar som hängde från taket i bussen. Detta innebar ett blottande av ca 90 stycken överåriga och efter ett par timmars flygande, inpyrda armhålor som nu spydde ut sina innehåll i bussen till en blandning som skulle få omklädningsrummet i gympasalen på örkelljungas gymnasium, att skämmas de kvarglömda kalsongerna ur sig. Tack och lov varade inte denna färd mer än ca tre minuter. Puh. Vi stod i Transithallen. Våra väskor kom ut på bandet. Vår guide uppenbarade sig och visade vilken väg ut vi skulle ta. Vi gick ut. Tog ett bloss. Vi var framme.............
Hörs snart hörrni.
评论 (6)
引用通告此日志的引用通告 URL 是： http://elkokodrillo.spaces.live.com/blog/cns!3755CE7CE301C97F!2414.trak 引用此项的网络日志
|
|
|
