Kenth 的个人资料Kenth Krokodil´s vardag.照片日志列表更多  |  工具 帮助 |
|
5月29日 Offentlighet.- Inte alltid det bästa Säsongen har satt igång. Tiden på året då jobben som resande ventilmotör hopar sig. Tiden då kraftverken har sina revisioner, och då vi tillåts skruva sönder desamma i molekyler, rensa och serva dem för att sedan, om möjligt, sätta ihop allting igen på samma sätt.
Sedan ställer man sig och blundar, med fingrarna i öronen och hoppas att man gjort rätt när de trycker på knappen.
Skojade litet där. Så okomplicerat är det inte. Det hela är väldigt säkerhetsmässigt genomfört och ingen får ens titta på en ventil utan rätt undertecknade papper från minst två instanser. Hur som helst var det inte detta jag skulle skriva om, utan om ett fenomen som främst yttrar sig under själva transportsträckan mellan hem och arbetsplatser som ligger mer än 25 mil bort.
Något som jag, med min lynniga resmage, oftare blir drabbad av än folk i allmänhet. Nämligen den otrevliga sysselsättningen att behöva uppsöka diverse olika offentliga toaletter i tid (om man har tur) och otid (om man lämnat turen hemma tillsammans med exempelvis en sats sockerkaksdeg. Läs tidigare blog: Degkacka...).
Dessa inrättningar är dessvärre icke stöpta i en och samma porslinsform, utan skiljer sig lika mycket från varandra som bröllopspar i ett Las Vegas-kapell efter en natt av fylla och kroppsvätskor.
Tror ni att dessa toaletter ofta saknar papper?? Ja, kan hundar bita bort rödbruna klibbtofsar i röven?? Självklart. Man måste alltid pejla förhållandena gång för gång. Har man tur finns det på någon av dom. Har man däremot ovanligt bråttom och alla är upptagna utom just den som saknar denna cellulosiösa saneringsdetalj, kan man bara hoppas att det åtminstånde finns någon form av pappershandduk för akterialt begagnande. Problemet med dessa är dock att de är en aning för sträva för att på ett tillfredsställande sätt, kombinera både den rensande effekten och ett någorlunda njutbart berörande av skinkveck och stolgångsmynning. Likt minnesmetall återfår de alltid sin alltjämt skrovliga ursprungsform, vilken i bästa fall orsakar endast mindre bristningar på den lilla kompassrosen. I svåra fall, då man kanske haft oflax nog att för tredje eller fjärde gången råkat ut för samma dilemma, kan det verka som om man plötsligt har börjat menstruera på gamla dar. Gud förbjude att man tvingas utsätta den ädla delen en osannolik sjätte gång, då detta torde motsvara blödningar ekvivalenta med en förlossning av en något större än ordinär brunbjörnsunge. Inget att önska uppenbarligen, och inget som undertecknad haft någon erfarenhet av.
Ännu värre är det på de platser som så totalt strundar i sina bajsnödiga kunder, att det installerar "papper" som mest kan liknas vid smörpapper. Vad faan tror dom? Att man ska skrämma bort skiten genom att vifta med ett prassligt mack-omslag? Det enda som sker är att man genom gammal vana, använder samma kraft som man är inkörd på, och som vid korrekt användning ger en perfekt friktion mellan gump och cellulosa. Vad som istället händer nu, är att hela kalaset halkar sta' halvvägs upp på ryggen och istället ger en obehagligt avkylande känsla av brun nyans i höjd med nedre bröstkotan. Usch. Att det sedan oftast inte finns ett handfat i båset underlättar ju inte precis.
Sedan har vi mardrömmen bland offentliga faciliteter. De som på ett ytterst militärt och oprivat sätt, är uppradade bredvid varandra, endast åtskilda av ett tunt stycke masonit som dessutom, av ren jävla snålhet, saknar både golv och tak-känning. Ni vet dom där som så gärna inbjuder till smygtitt över kanten. De är dessutom belägna i en i övrigt välkaklad lokal, som innehar en otroligt väl avvägd fallenhet för att återkasta och förstärka varje ljud som upphävs inom de kala väggarna.
Nu ställs sinnena på hårda prov. Framförallt hörseln. När man väl tagit plats på den, vid många tillfällen, HALVA ringen, gäller det att plocka fram fladdermusöronen. Är man ensam "gäst" i rummet så är det ju bara att gasa på så hårt det går för att kanske hinna klart innan någon annan kommer in. Dessa tillfällen är dock inte vanliga på en högtrafikerad vägkrog, utan oftast gäller det att vara smart och beräknande. Matematiska formler om ljudhastighet och impedans, far genom huvudet. Man sitter där och väntar med stjärten i ett ständigt förberedande spänt läge med något som mest liknar en valpnos i öppningen. Väntande på varje impuls från spolande vattenkranar eller rinnande kisskålar, som kanske kan förmå dränka ljudet av en knastrande korv som sakta tvingas ut ur ens inre. Till och med soundet av någon annan som river av ett papper, kan vara tillräckligt för att man ska komma en bit på vägen mot klarhet.
Tyvärr händer det allt som oftast att den övertrycksluft som omärkligt står och vilar i akterventilen, självklart kommer just vid ett sånt tillfälle. Alltså när någon drar ett papper. Det ljudet kanske räcker till för att dölja en krystning, men faan att det räcker för en riktig karate-rökare som studsar mellan kakelväggarna och aldrig tycks vilja tona ut. Då skäms man som en hund och kan inte gå ut på ytterligare 5 minuter. Snacka om att en sån här resa kan ta tid.
Ett scenario som är ännu värre är när man, i samma sorts toalett-anläggning, hamnar bredvid någon med samma mål och samma rädsla för audioella konfrontationer. Man sitter och väntar på att den andre ska bli klar så man kan sätta igång själv när han spolar. Det är bara det att "grannen" väntar på samma sak, så där sitter vi med våra valpnosar och jobbar på att utveckla våra hemorroider till full utblomning. I riktigt illa fall kan det röra sig om "druvklasar" så stora att de skulle betinga ett kilopris av 56:90 på ICA-Maxi i Västerås. Kärnfria förstås. Och tänk vad kassörskan skulle bli förvånad.
En viljornas kamp tar sin början, som ofta leder till att nån ger upp och går därifrån med oförrättat värv, eller låtsas som om man bara kissat. Inte för att skryta, men jag har aldrig förlorat en sån match. Tyvärr ger inte DET några medaljer.
Och en annan sak. Innan man ens kommer på tanken att utsöndra något annat än utandningsluft på dessa ställen, måste man preparera själva vattenytan med ett rejält lager papper. För vad hjälper väl den mest snälla och tystgående stjärt, om resultatet ändå blir ett plaskande oväsen som när man släpper in en lågstadieklass i simhallen. Nä.. även här måste man vara listig och diskret. I med rikligt med papper så att landningen blir lika mjuk som ett brandsegel. Bra för alla inblandade.
Sedan finns det ju på en del ställen rena drömmen till toaletter. De med slutna bås där man i lugn och ro kan sitta och meditera över kroppens fantastiska förmåga att genom en ganska enkel process kan förvandla fullständigt födotjänliga produkter till ren skit på bara ett par tre timmar. Fabulöst på min ära. Sådana ställen är värda att märka ut på sin bilkarta, då de är att jämställa med finnandet av ett bra svampställe. Sen kan man ju alltid ha med sig en egen rulle, och stanna vart faan man vill utmed vägen. Alla problem borta, såvida det inte kommer nyfikna älgar eller pensionärer.
Om man nu ska försöka sig på en sammanfattning av allt detta, så är det egentligen konstigt att man är så ofantligt pryd när det gäller något som alla vet att alla gör och som är lika naturligt som att äta. Men men... Man kan inte få allt, så...... Skit i det
Kram på er.
评论 (6)
引用通告此日志的引用通告 URL 是： http://elkokodrillo.spaces.live.com/blog/cns!3755CE7CE301C97F!2045.trak 引用此项的网络日志
|
|
|
