Kenth 的个人资料Kenth Krokodil´s vardag.照片日志列表更多  |  工具 帮助 |
|
11月29日 Överdrift?- En underdrift
När de flesta människor försöker understryka något viktigt i vad de säger, brukar dom använda sig av sakliga fakta som gör det hela mera förståeligt. När dom konfronteras med situationer som inte direkt faller under deras kontroll, söker dom de lättaste vägarna till målet. Vi som e kvar, åtminstånde jag, använder ibland metoder som inte gagnar annat än skräck, oro och hypokondri. Överdrifter och orimliga utsvävningar som sätter omgivning och en själv under onödig stress. Aldrig med flit, bör understrykas, utan mest av illa vald improvisation under stunder av logisk frånvaro.
Som exempel kan nämnas en händelse som tog sin början härom kvällen. En av sönerna har nyligen hemkommit från en skolresa till Kina. Man kan säga mycket gott om Kina som resmål tydligen. Otrolig natur. Makalös arkitektur. Trevliga små människor och fantastisk mat. Man kan också tillföra en hel del negativa aspekter, såsom beväpnade vakter vid skolan de besökte, och toaletter som var lika inbjudande som analklåda när man inte har tillgång till armar och fingrar att åtgärda saken med. Det var just detta som gjorde att besöken av just dessa inrättningar, för min son kom sig att bli alltför sällsynta. Även i tider av absolut nödvändighet. Nä, kläm ihop och bunkra upp, blev ledordet för resan, och resulterade i att hemkomsten inte bara bjöd på en hel del inköpta gåvor, utan också en hygglig förstoppning som orakade honom, inte bara ett internt obehag, utan också en rejäl skopa oro. Som förälder blir man då lätt beskymrad och söker vägar för att hjälpa barnet ur plågan. Kosten är då det som först kommer på tal, innan man börjar forska i olika medicinska åtgärder. Och vad gäller kost så är ju grönsaker ett bevisat bra hjälpmedel mot diverse tarmproblem. Det förhåller sig nu på detta sätt, att minste sonen aldrig varit en stor sympatisör av dessa våra gröna välgörare, utan mest inrättat sina måltider med sovel och ketchup. Pappa såg nu ett ypperligt tillfälle att förena två motgångar till en enda stor framgång.
"Ja du Henke, det enda som gäller är att du stoppar i dej lite sallad vid måltiderna framöver, så ska du se att det löser sig snabbt".
Jag hoppades att hans egen oro var av det slaget att han var villig att prova allt, men se där bedrog jag mej. Visserligen syntes lätt panik i hans ögon, men stor nog att beträda de grönas ätliga "gräsmatta", var den inte. Förtvivlad såg jag framför mej det hittills bästa tillfället att få ungen att äta grönsaker, sakta glida mej ur händerna, och jag sökte febrilt i hjärnan efter argument som skulle få in honom på den rätta vägen. I min desperation var det enda som dök upp i min sjuka hjärna, detta: "Ja, antingen så börjar du äta sallad, eller så DÖÖR du." Smidigt farsan! I samma sekund som sista citationstecknet lämnat min mun, smakade jag ångerns bittra krydda på min tunga. Inte var det bara överilat att ta till dessa drastiska ord, utan också totalt felaktigt. När frustrationen över min kupps misslyckande hade lagt sig, ådrog jag mej i mitt tidigare sköterskeminne att jag blandade ihop förstoppning med tarmvred. Jag skyndade mej att försöka reparera fadäsen med att förklara för den storögde att jag hade haft för bråttom i min diagnos, men skadan var redan skedd och jag såg hur hans hjärna började forma tankar om sitt inre och hur det sakta ruttnade bakom sitt tarmkex.
Då detta tilldrog sig sent på kvällen, strax före läggdags, blev det inte mycket sova för ynglingen. Från sin kudde målades olika scener upp i mörkret. Sådana scener om katastrof som bara ett sömndrucket sinne förmår framkalla när man ligger och förgäves försöker sortera sina problem till något hanterbart. Alla som försökt detta, vet att det är dömt att misslyckas. Bara i vaket och tillstånd med den vaknes distans till saken som dagsljus medför, är detta möjligt. Förutom grönsaker, hade även promenader, bönor och rikligt intagande av vatten kommit fram som bra alternativ till en bättre tarmrörelse. Följande morgon begynte således med långpromenad och litervis med vatten. Chili con carne beställdes till middag, och så var den lavinen igång. Nåja. Vatten och promenader är ju nyttigt, och chili har ju också sina fördelar, om än följd av ett visst obehag för omgivningen. Efter några dagar så lossnade i alla fall proppen, och alla var glada igen.
Varifrån överdrifter har sitt ursprung är säkert väldigt olika från person till person. I mitt fall tror jag det började under min sjukvårdsutbildning. Ni som gått vårdprogrammet vet säkert hur det ligger till. Det finns ingen bättre grogrund för slumrande hypokondriker än denna utbildning. Och hypokondri är som bekant, en utmärkt källa för överdrifter. Det tog väl i stort sett inte mer än första terminen innan symptomen började synkroniseras med studierna. Nageltrång och hälsporre kom sättandes som Ellos-paket och varje gång jag badat för länge, hade jag att välja på vanligt badskrynkel eller fotsvamp under tossingarna. För det mesta försvann skrynklet efter en timme, men det var lika bra att köpa en tub Pevaryl att ha hemma, baraifallutatt. När vi gick igenom matsmältningsapparaten ådrog jag mej samtliga skukdomar förknippade med denna och när jag en eftermiddag var säker på att jag led av ett långt framskridet skede av Ulcerös Colit, gick jag till skolsköterskan för första gången. Hon var förmodligen van vid såna som jag, och viftade bort det hela med att; "den kokta blomkålen som serverats till lunchen, mycket väl kunde simulera liknande symtom." Med en dyngbagges envishet, där han ihärdigt rullar en kula med skit uppför en stenig backe, försökte jag med jämna mellanrum få behandling mot allt från sura uppstötningar under influens av Gastrit, till rena magsår och esofagus-aneurysmer, men varje gång sopades det under mattan med idel vettiga förklaringar om orsakerna. Hon antydde dock aldrig att det var huvudet det var fel på, vilket gjorde det fritt fram för framtida besök. Ger mej faan på att tyckte det var underhållande. Under studerandet av den Endokrina apparaten erhöll jag genast svullna lymfkörtlar, och lyckades faktiskt tjata mej till ett påssjukevaccin, ehuru jag inte genomlidit denna åkomma som barn och betonade betydelsen i att vilja behålla funktionen i mina "bollar" alla fall så länge att jag kunde säkra min släkts fortlevnad. Man vill ju inte gärna byta ut ett par skrympta pungplommon mot ett par pingisbollar bara för att ge sken av manbarhet. Minen hon levererade i retur, tycktes innehålla en antydan om att det kanske var bäst att min släkts fortlevnad upphörde med mej, för framtida trevnad för alla.
Kronan på värkarna infann sig när vi började läsa om Cancer. En hypokondrikers och överdrivares våta dröm. En mardröm för alla skolsköterskor. Jag började genast identifiera mej med varje avsnitt och utvecklade snart bölder och metastaser överallt. Som ännu en försändelse från Ellos, bildades en liten bulle bakom ena örat och eftersom jag redan var vaccinerad mot "pungrötan", så måste det alltså röra sig om en svår form av kräfta. Skolskoterskan drog efter andan när jag stegade in på mottagningen. Med grav ansträngning lyckades hon till slut hissa upp mungiporna i något som förmodligen skulle föreställa ett empatiskt leende, för det hade vi läst på psykologin att det var viktigt gentemot bemötande av patienter. Hon lyckades inte särskilt bra, men jag låtsades om inget, för jag ville ju ha en bedömning av den "enorma" svulsten bakom örat. Hon kom snart fram till att det var en räv, som så sakteliga var på väg att kläckas, och att den inte utgjorde någon fara vare sig för mej eller någon annan. En inflamerad porsäck, helt enkelt. Något skamsen, med rävsvansen mellan skallbenen, travade jag därifrån vilt fantiserande om hur hon bakom dörren skakade uppgivet på huvudet över min sorgliga skepnad. Men skam den som ger sig. Varenda leverfläck genomgick noggranna granskningar och analyser. Ett särskilt oroande område på vänster vad, tilldrog sig mitt intresse efter en tids intensivt Maj-solande. Efter påvisande för sköterskan, ordnade hon så jag fick tala med en kirurg. Inte ens hon kunde denna gång vara säker på att det inte var något malignt. Med segersötma i mungipan travade jag bort till Kirurgavdelningen, och som kirurgernas natur äro utformade, så var han inte nödbädd när det gällde att få sätta kniven i allt som frivilligt kom i hans väg. Vare sig det behövdes eller inte. "Bäst att vara på den säkra sidan", sa han med illa dold förtjusning över detta gratistillfälle för dissektion. Tio minuter senare var fläcken borta, såret ihopstramat och igensytt och "tumören" var förseglad i en ask för snar transport till analys. Svaret skulle komma om en vecka.
Sju långsamma dagar senare kom ett samtal från kirurgmottagningen. En sköterska hade fått det ärorika uppdraget att informera om domen. "Mo'rsus Insecta". (Eller nåt liknande)Jag kände hur blodet rasade ner i fötterna och blev stannandes där medan hjärtat pumpade luft. Vi hade ännu inte kommit så långt i boken att denna diagnos var bekant, men det lät helt klart allvarligt.
" Ja vi kan ju inte säga exakt vilken insekt som bitit dej, men det rör sig inte om någon infektion".
"Suck" " Det var nog det jag trodde," sa jag världsvant, som bara en vårdstudent kan vara, " men man vet ju inte med solen så här års. Bäst att vara säker", avslutade jag, medveten om att jag lånat kirurgens ordval som mitt eget. "Ja, tack då"
Kan inte påstå att jag efter detta inte fortsatte att känna symtom, men jag sprang inte lika ofta på skolmottagningen i alla fall. Förnuftsmässigt visste jag ju hela tiden att det rörde sig om mild hypokondri, men..... man kan ju inte vara för säker. Eller hur?
Till slut, efter att ha haft alla sjukdomar i hela utbildningen utan att ha en enda dags frånvaro, gick jag ut skolan som klasstvåa, med 4,8 i medelbetyg, så nåt gott förde det med sig. För visst är det så att det man hotas av vill man veta mycket om så man kan utveckla ett lämpligt försvar om det skulle behövas.
Men som sagt, överdrifterna har idag överförts till andra, mer vardagliga ting, såsom häröverst beskrivet, vilka numer mest besvärar familjen. Hustrun låter mej alltid veta när det kommer, men bör nog akta sig för att kasta första stenen. Hon håller ju på att ondgöra sig över att TV-boxarna snart måste uppgraderas för att hela digitala systemet ska göras om. Ja...2015, ja. Det är ju en jävla tid tills dess. Pffft. Lite överdrivet va??
Var friska på er. K
评论 (11)
引用通告此日志的引用通告 URL 是： http://elkokodrillo.spaces.live.com/blog/cns!3755CE7CE301C97F!1432.trak 引用此项的网络日志
|
När de flesta människor försöker understryka något viktigt i vad de säger, brukar dom använda sig av sakliga fakta som gör det hela mera förståeligt. När dom konfronteras med situationer som inte direkt faller under deras kontroll, söker dom de lättaste vägarna till målet. 
|
|
