Kenth 的个人资料Kenth Krokodil´s vardag.照片日志列表更多  |  工具 帮助 |
|
9月30日 Revbenspjäll- En saftig åkommaDå var man hemma igen. Erfarenheter och upplevelser rikare, men en smula fattigare vad gäller hälsa.
Åren går. Man blir äldre. Att raskt studsa upp på morgnarna är inte alltid den självklarhet det en gång var när man befann sig i 20-årsåldern. Det knakar lite extra i vissa osmorda kotor innan de kommer på plats några timmar efter uppstigningen. Paradoxen av det hela är ju dock den, att på den tiden när vitaliteten var på topp, undvek man ju att stiga upp om det inte var absolut nödvändigt. Framförallt inte med studs, och absolut inte om det inte brann någonstans, eller om någon arbetsgivare trummade otåligt med fingrarna, ivrigt inväntande ens ankomst.
Att jobba med kraftverk kräver dessvärre detta. Tidig uppgång alltså. Krasande leder och kotor till trots. För att på något sätt underlätta för kropp och snopp de umbäranden som detta medför, är det av vikt och vinning att man på något sätt försöker underhålla dessa komponenter av anatomin med diverse rörelseaktiviteter. Exempel på sådana är vikt/styrketräning, aerobiska verksamheter som löpning eller promenader etc etc. Er ärade krokodil har alltid (Alltid syftar naturligtvis inte på all tid från jordens tillblivelse, utan den marginella tidsrymd som gällt från den dagen fåfänga och narcissism förklarade sin betydelse för krokodilens medvetande) pysslat med någon form av kroppsdanande syssla, och avsikten var självklart den, att fortsätta med detta även under denna period av bortafrånhemmetjobbande på Ringhals. Ett bra gym inrymdes nämligen under Vattenfalls fastigheter på området.
Min amatörsportsliga bana började med, som en del av er kanske uppmärksammat, med olika kampsporter. Judo på lågstadiet, Karate i Stockholm och när jag flyttade ner till Västervik igen var jag med och bildade samt startade upp Västerviks Tae kwon do-klubb i oktober 1984 där jag agerade som sekreterare och instruktör. Efter 3- 4 år tog emellertid styrketräning överhanden och har sedan dess varit den primära sysselsättningen för en sund kropp och en lugnad själ. Allt i syfte att se skaplig ut(åtminstonde för ens egen skevt positiva självuppfattning) och för att lägga grunden för ett mer behagligt åldrande. En fysiologisk pensionsförsäkring om ni så vill. Vem tusan vill hamna på ett rehabhem de sista åren?
Vad har då allt detta svammel att göra med någonting, undrar ni säkert. Allt,- skulle jag vilja påstå. Det är lite som Newtons tredje lag om aktion och reaktion. En handling man gör, medverkar osvikligt i en mothandling.
Hade inte jag startat klubben på 80-talet, hade inte Roger börjat träna och då hade jag inte suttit här idag med brutet revben, 18 år senare.
Arbetsdagen gick mot sitt slut och jag planerade att köra en runda på gymet lite senare. Nämda Roger, som jag nu jobbar tillsammans med, hade tidigare på dagen satt upp ett anslag på Ringhals anslagstavla, där det proklamerades att det ankommande afton kl. 19 var tillfälle för alla som ville, att komma och träna Tae kwon- do i träningshallen. En avsevärd del av eftermiddagen gick sedan åt för honom att tjata på mej om mitt deltagande i denna soareala sejour. Efter moget övervägande beslöt jag mej till slut för att deltaga. Kunde ju vara kul med lite omväxling, och dessutom kanske man kunde lära de andra ett och annat om hur det hela går till. Tänkte krokodilen med sitt som vanligt, outtömliga förråd av oböjligt självförtroende.
Kvällen kom, lämpliga kläder med stretchfunktion applicerades på kroppen. Höga sparkar kräver sådana tyger för att inte försätta bäraren för pinsamma bristningar i grenala sömmar, och i och med det blottlägga både långe Jan och tvillingarna Skrynkel för allmänheten. På grund av iordningsställande av matlåda, kom jag ca en kvart försent, och började min uppvärmning på egen hand i ett hörn av salen, där jag passade på att skärskåda de andra fem själarna som infunnit sig, och som nu var i full färd med att förflytta sig i mönster över golvet enligt Rogers anvisningar. Ungtuppar, tänkte jag och stärkte mitt självförtroende ännu ett par tre grader. Gradvis kände jag värmen stiga i lekamen och med den började även mjukheten i senor och muskler återkomma. En mjukhet som jag trodde hade försvunnit för länge sen. Märkligt. Det var inte riktigt lika vigt som på den tiden för 20 år sen, men tillräckligt för att jag, när jag reste mej uppvärmd och klar, var helt övertygad om att jag återigen var 23 bast och bäst på allt.
Jag gled in i gruppen lagom tills det var dags att slå på mitsarna(Väl vadderade kuddar som man håller i medan den andra klappar på dom för allt vad byxorna håller). Det skulle köras 10 sparkar och sen byte. Niklas, en gänglig herre runt de 20, tog ett fast tag i kudden och jag gjorde mej redo att visa hur slipstenen dras på bästa sätt. "Gammal är äldst", sägs det ju, och det var precis vad denne yngling nu skulle få erfara. Att detta visdomsord fanns i språket långt innan ordet kampsport förekom, fäste jag ingen större notis om. Att det antagligen endast gällde visdom och erfarenhet lärde jag mej strax den smärtsamma vägen. Visserligen förflyttades Niklas två meter bakåt av sparken jag lyckades få in på kudden, men samtidigt small det till i ryggen vid sidan av ryggraden. Välkommen herr sträckning. Ett litet skrik i pina som från en bäbis med tappad napp undflydde min strupe, men med minspel och stor skådespelartalang tror jag att jag lyckades maskera det till ett attackskrik. Efter detta fördelades koncentrationen på lika delar att låtsas som om ingen sträckning fanns, och på utförandet av de resterande sparkarna innan det var dags för byte. Min tur att hålla kudden. Tack och lov. Det kostar på att upprätthålla skenet av att vara yngre än man är. Lika lång tid jag tyckte det tog innan mina sparkar var slut, lika kort tid tog det innan det var dags att byta igen.
"Nu tar vi andra benet", sa Roger. "Cheriot kyong-ye"(Betyder att man bugar mot varandra. Uttalas ungefär: Tjär i ått konn-jo) Följt av ett..."Chi chak" som betyder börja(Uttalas som namnet på den där kinesen som blev utan knark: Tji tjack)(Fy vad dåligt). Vänsterbenet susade genom luften och träffade klockrent kudden, tvingade Niklas längre och längre bak i lokalen för varje träff. Känns bra. Plötsligt hördes bäbisen ännu en gång tappa sin napp, när det var dags för nästa ryggfile att dras ut. Faan också, vad blir det härnäst? Ljumsken?
Ljumsken klarade sig, tack och lov, men orden var knappt yttrade förrän jag överskattade min vighet i en ovanligt hög spark, som av sin kraft lyfte även det stödjande benet från golvet och sände mej i en lustig båge mot golvet där resten av ryggen mötte upp med ett trevligt brak. Denna gång skrek inte bäbisen, utan nöjde sig med ett väsande för att om möjligt få en smula luft tillbaka i lungorna. Som sagt, ljumsken klarade sig, men ena skulderbladet smärtade sig för bådas räkning.
Nu var det dags för sparring. "Min melodi" tänkte jag. Hade alltid varit skaplig på denna diciplinen, då, för tju..., för inte så länge sen. Det är som att cyckla. Har man än gång gjort det så sitter det. Dessutom fanns ju minnet av de fornstora dagarna och teknikernas utförande färskt i minnet som om det var igår. No problemo, alltså. "Nu tar vi det lugnt så ingen behöver bli sjukskriven imorgon", skanderade Roger.
Niklas och jag började mot varandra. Sakta och fint gled vi över golvet, fint fördelande slag och sparkar mot varandra. Utan att träffa, bara markera. Ryggen kved, men jag var ju bara 23 år så det var bara att ignorera. Kändes bra, förutom smärtan. Jag fullkomligt lekte med Nicke och tvingade honom till oundviklig reträtt hela tiden. Känslan av oövervinnerlighet var påtaglig och jag erfor segerns sötma i munnen. Endorfiner och andrenalin strömmade genom kroppen och blockerade smärtan i kroppen. I was still the best, go fuck yourself, Jet Li. Framgången hade tyvärr sin enkla förklaring. Niklas hade aldrig tidigare sysslat med denna sport, och var således ett enkelt byte för en gubbe med ett alltför stort ego.
"Goma(Betyder stopp)- Byt motståndare". Rogers ord ekade i lokalen. Näste man HADE tränat kampsport, och höll på ännu. Han var halvhuvudet högre än mej och innehade en vikt av 120 kg. Shoot-fighting hette hans gren och gick obestämt ut på att "gå hela vägen". Man började i stående form och slutade när man brottats en stund på golvet och den ene gett sig. Dock var det inte det vi tränade nu, men det var ganska oroande i alla fall. Som tur var, var han inte helt oknubbig, vilket medförde en viss långsamhet och ovighet som jag bedömde låg till min fördel. Mycket riktigt. Mina tekniker gick in ett flertal gånger. Motståndaren tvingades bakåt. Vad som skiljde honom från Nicke, var att det nu tydligen var tillåtet med viss kontakt i attackerna. Okej då, ede så han vill ha det så. Ett eskalerande av träffar började kännas markant tröttande. Andfåddheten tilltog i takt med att kraften i slagen blev mindre.
När en kropp (A) verkar med en kraft på en annan kropp (B), verkar B med en lika stor kraft (en reaktionskraft) på A, men i motsatt riktning. Båda krafter är av samma typ.
Så säger Newtons tredje lag. Jag kan vittna om att den är fel. Sparringen fortskred och jag laddade in en vänster mot hans oskyddade haka. I precis samma stund skickade han iväg sitt högra knä som plötsligt interagerade med mitt lägst sittande revben. Enligt Newton skulle kraften av hans knä generera en likvärdig kraft i motsatt riktning. Näää..då. Istället genererade det samma kraft i samma riktning, resulterande i att revbenet nu kunde benämnas: Revbenen. Ett hade blivit två. Två delar vill säga. Spräckt, tillsammans med illusionen om evig ungdom. Krokodilen gav upp och började bittert ångra att han inte gått till gymet istället. Där visste han ju i alla fall vad han gjorde.
Jag packade ihop mina saker och gick hem med mina interna blödningar. Som grädde på moset infann sig en underhållande smärtfrossa som höll i sig hela kvällen. Jag gick och lade mej. Smorde in mej med en halv flaska hästliniment och somnade tillsammans med frossan och en söndertrasad verklighetsuppfattning.
Jävla newton
评论 (10)
引用通告此日志的引用通告 URL 是： http://elkokodrillo.spaces.live.com/blog/cns!3755CE7CE301C97F!1123.trak 引用此项的网络日志
|
|
|
